Blåhallonhybrider
Detta är det förmodligen största problemet med
krypbjörnbärens.
Krypbjörnbären tycks mycket lätt kunna korsa sig med
blåhallon, vilket i och för sig
inte är så förvånande med tanke på att
de anses ha uppstått genom hybridisering mellan äkta
björnbär och blåhallon.
Det stora problemet är att blåhallonhybriderna är
mycket mångformiga.
Primärhybriderna är vanligen ganska lätta att
identifiera. De karaktäriseras av flera av följande
egenskaper:
- Angiocarp frukt (dvs. foderbladen omfattar frukten
- Tidig och rik fruktsättning (frukter välutvecklade)
- Taggar ofta små och böjda men rikliga
- Blådaggig stam
- Utdragna foderblad
- Breda stipler, >3mm
- Breda blad med kort spets
- Blomställning med rikligt med glandler
- Årstam vanligen rikt glandulös
- Bladovansida ofta ganska tätt glest-ganska tätt
hårig
Ofta är det svårt att identifiera
krypbjörnbärsföräldern om den inte växer
intill.
Stundom har hybriden en viss spridningsförmåga och kan
därför påträffas på flera
nästående lokaler.
Dessa former har normalt kromosomtalet
2n = 42 (ett tal som de
endast delar med R. tilliaster och slesvicensis). De skall i så fall
uppstå genom att oreducerade äggceler befruktas av
pollen från blåhallon (28 + 14 = 42).
Ett annat problem är att hybriderna i nästa generation
kan se ut nästan hur som helst, vilket Lidforss
korsningsexperiment visar. Dessa utkorsningsprodukter verkar dock
vara sällsynta i naturen (t.ex. Klevaformen).
Vår teori är att många blåhallonhybrider
har fått egna namn genom tiderna. Exempel på
accepterade arter är:
Många äldre oklara former
hör troligen också hit.
Vi anser att dessa namn är olämpliga eftersom de
representerar ett antal obesläktade former utan egen
utbredning. I stället bör man betrakta dem som just
hybrider.
Några arter har många karaktärer av
blåhallonhybrider, men är uppenbarligen vittspridda
arter, t.ex. R. suecicus.
R. glauciformis är ännu mer lik
vissa blåhallonhybrider och avviker endast med icke angiocarpa
frukter och en serie konstanta egenskaper.
Det är möjligt att det finns mellanting, dvs.
blåhallonhybrider som sprider sig lokalt och därmed har
egen utbredning, men som kan vara svåra att skilja från
tillfälliga blåhallonhybrider i andra områden. Hur
man skall behandla sådana former återstår att
bestämma.
Blåhallonhybrider är vanliga i landskap där
blåhallon är vanliga, t.ex. Öland, Skåne och
Bohuslän. De är betydligt ovanligar i Halland, där
blåhallon är ganska ovanligt.
Kromosomtalet på
blåhallonhybrider är normalt 2n = 42. Orsaken till detta
är att de flesta krypbjörnbär har 2n = 28, liksom
blåhallon. Vid hybridisering befruktas en oreducerad
äggcell hos krypbjörnbäret med pollen från
hallon, vilket ger 2n = 28 + 14 = 42. Detta är också det
kromosomtal som har rapporterats för R. cyclomorphus
[Gustafsson:39, Gustafsson:43]. Han rapporterar
dock att blåhallonhybriderna i bland kan ha lägre
kromosomtal, både 2n = 28 och 35. Detta har vi också
observerat. Hur dessa uppstår är oklart.
Bilder på
blåhallonhybrider