Pruinosusformer = Hallonhybrider
Dessa reds ut i Nord. J. Bot. 2021:e03111
Det finns fyra svenska krypbjörnbär som är goda apomiktiska arter som har uppstått ur blåhallonhybrider:
- R. lagerbergii (ur R. dissimulans x idaeus)
- R. pruinosus s.str (ur R. aureolus x idaeus). Den förekommer bara inom ett inskränkt område på Östkusten, i Sml, Ög och åtminstone förr Srm.
- R. onsalaënsis (ur R. antecedens x idaeus)
- R. cordatiformus (ur R. eluxatus x idaeus)
Det som kallats R. rosanthus är däremot inte någon god art utan en samling av genetiskt orelaterade hybrider R. norvegicus x idaeus.
Detsamma gäller det mesta som kallats R. pruinosus s.lat. i Sverige och utlandet.
Pruinosusformerna har tidigare varit krypbjörnbärens sorgbarn.
Dessa former har tolkats mycket olika under årens lopp.
Traditionellt brukar de klumpas ihop i en enda art (R. pruinosus,
hallonbjörnbär), samt ytterligare en fristående art,
R. rosanthus, rosenbjörnbär. Hjalmar Hylander tolkade dem som
tillfälliga modifikationer av i princip vilken
krypbjörnbärsart som helst, vilka ger upphov till en serie
iögonfallande karaktärer.
Pruinosusformerna karaktäriseras nämligen av flera (men
aldrig alla) av följande karaktärer:
- Årsstam rund
- Taggar på årsstammen påfallande
röda(-rödvioletta), även där stammen i
övrigt är grön (t.ex. på skuggsidan)
- Blad 7-flikade
- Frukter och fruktämnen håriga
- Rik fruktsättning
- Blad mer håriga på undersidan
- Ofta mer färgade blommor
Naturligtvis blir karaktärerna modifierade beroende på
ursprungsarten. T.ex. om den har tendens till 3-flikiga (snarare
än 5-flikiga) blad, så blir bladen sällan 7-flikiga,
men får i stället en starkare tendens att ha 5-flikiga
blad.
Det verkar som om de flesta arterna av krypbjörnbär kan
uppträda i pruinosusformer, men även att pruinosusformer
av samma art kan se olika ut. Hylander har beskrivit och samlat
massvis sådana former. Gemensamt för dessa är att de
inte har någon egen utbrednng, oberoende av sin
föräldraart. I stället finns den sällsynt spridd
inom området för föräldern. I denna bildsvit
finns ett antal sådana pruinosusformer (vilka jag har valt att
tillsvidare kalla för R. sp. f. pruinosus; Hylander kallade dem
för R. pruinosus v. sp...formis):
Förutom dessa tillfälliga former, tycks det dessutom
finnas ett antal konstanta lokalarter med självständing
utbredning, skiljd från föräldern (som inte alltid
är uppenbar). Dessa skiljer sig alltså från
föregående arter bara på utbredningsbilden
(gå runt i trakten och se om de finns på många
ställen och inte bara ett bestånd; se om
föräldern finns i närheten).
Exempel på sådana arter är:
Måhända skall även R. lagerbergii
räknas hit också.
Dessutom finns det en f.d. odlad art med stor men ganska gles
utbredning i landet, som nyligen identifierats med R. Bedford Giant,
en artificiell hybrid mellan hallon och utländska arter. Den
påträffas i städer, kring bebyggelse, och
påfallande ofta i planterade avenbokshäckar o.d.,
tydligen inkommen med buskplantorna.
Slutligen tycks vissa former av R. caesius x
idaeus få en mängd pruinosuskaraktärer, t.o.m.
fler än de flesta pruinosusformer.
R. pruinosus är en mycket problematisk art. Otvivelaktigt
rör det sig inte om bara en art utan många likartade
former.
Kanér m. fl. föreslog att R. pruinosus är ett
samlingsnamn på olika arters hybrider med R. caesius x idaeus
och han visade detta även med en serie av framodlade hybrider.
Pruinosusformerna förekommer dock även utanför
blåhallons utbredningsområde, så detta kan inte
vara den enda förklaringen.
Andra författare (F. Areschough och B. Lidforss) har i
stället föreslått att det rör sig om hybrider
med hallon, t.ex. R. idaeus x wahlbergii och R. idaeus x
gothicus [Lidforss:01,Lindman:18].
H. Hylander menar att det rör sig om en hel formserie, dvs. att
alla arter kan ha en pruinosusform.
Vi har visat (Nord. J. Bot. 2021:e03111) att pruinosusformerna helt enkelt är
hybrider mellan hallon och olika krypbjörnbär. Kromosomtalet tyder på detta:
De flesta krypbörnbär har 2n = 28, medan hallon har 2n =
14. Vid hybridisering befruktas en oreducerad äggcell hos
krypbjörnbäret med pollen från hallon, vilket ger
2n = 28 + 7 = 35. Detta är också det kromosomtal som
har rapporterats för R. pruinosus och R. rosanthus
[Gustafsson:39, Gustafsson:43] (liksom
för R. lagerbergii (som också
har några pruinosuskaraktärer, men otvivelaktigt
är en god art med egen utbredning) och R. wahlbergii).
Som stöd för denna uppfattning har jag också funnit
en pruinosusform av det äkta björnbäret R.
pruinosus, som bör tolkas som R. idaeus x
plicaus
Neuman skiljer på fyra olika former [Neuman:01]
:
- f. validior: taggar grova, koniska; blomställnin
ända till toppen storbladig. Ög, Fångä
(Lönnberg).
- var. aciculaus: årsstam tjock och grov; taggar fina,
nästan borstlika; blad mycket grovsågade, föga
håriga, nästan slata med brett hjärtlikt,
upptill tirangulärt uddblad. Sm. Stensö i Ukna och
Gränsö vid Västervik. Den förra lokalen
numera förstörd [Gustafsson:38].
- var. pates: foderblad ej nervikna från frukten; blommor
vita. Bh, Fiskebäckskil (B. Lidforss).
- var. silvestris F. Aresch. ej beskriven. [Gustafsson:38]
säger att det är en oliktaggig form som står
nära R. acutus.
- var. silvaticus C. E. Gustavsson [Gustafsson:38]
med latinsk beskrivning och 2n = 35. Sk, i skogen vid lilla
Stenshuvud.
Årsskott kala. Kronblad röda, ståndare rosa,
stift vid basen rödaktiga, längre än
ståndarna. Blad sällan 7-taliga Den närmar sig
R. rosanthus
R. pruinosus: 2n = 35 [Gustafsson:39,
Gustafsson:43]
Leucotyp: Sml, Misterhult: orient. Örö, Jul.
Arrhenius. Fries Herb. norm. 7 no 47. UPS, isoleucotyper i LD
och S [Beek:74].
De tillfälliga
pruinosusformerna är ej inkluderade i
bestämningsnycklarna, men väl lokalarterna.
Bilder