Hem Artlista Nyckel

Pruinosusformer = Hallonhybrider

Dessa reds ut i Nord. J. Bot. 2021:e03111

Det finns fyra svenska krypbjörnbär som är goda apomiktiska arter som har uppstått ur blåhallonhybrider:
Det som kallats R. rosanthus är däremot inte någon god art utan en samling av genetiskt orelaterade hybrider R. norvegicus x idaeus.
Detsamma gäller det mesta som kallats R. pruinosus s.lat. i Sverige och utlandet.

Pruinosusformerna har tidigare varit krypbjörnbärens sorgbarn.
Dessa former har tolkats mycket olika under årens lopp. Traditionellt brukar de klumpas ihop i en enda art (R. pruinosus, hallonbjörnbär), samt ytterligare en fristående art, R. rosanthus, rosenbjörnbär. Hjalmar Hylander tolkade dem som tillfälliga modifikationer av i princip vilken krypbjörnbärsart som helst, vilka ger upphov till en serie iögonfallande karaktärer.
Pruinosusformerna karaktäriseras nämligen av flera (men aldrig alla) av följande karaktärer:
Naturligtvis blir karaktärerna modifierade beroende på ursprungsarten. T.ex. om den har tendens till 3-flikiga (snarare än 5-flikiga) blad, så blir bladen sällan 7-flikiga, men får i stället en starkare tendens att ha 5-flikiga blad.

Det verkar som om de flesta arterna av krypbjörnbär kan uppträda i pruinosusformer, men även att pruinosusformer av samma art kan se olika ut. Hylander har beskrivit och samlat massvis sådana former. Gemensamt för dessa är att de inte har någon egen utbrednng, oberoende av sin föräldraart. I stället finns den sällsynt spridd inom området för föräldern. I denna bildsvit finns ett antal sådana pruinosusformer (vilka jag har valt att tillsvidare kalla för R. sp. f. pruinosus; Hylander kallade dem för R. pruinosus v. sp...formis):
Förutom dessa tillfälliga former, tycks det dessutom finnas ett antal konstanta lokalarter med självständing utbredning, skiljd från föräldern (som inte alltid är uppenbar). Dessa skiljer sig alltså från föregående arter bara på utbredningsbilden (gå runt i trakten och se om de finns på många ställen och inte bara ett bestånd; se om föräldern finns i närheten).
Exempel på sådana arter är:
Måhända skall även R. lagerbergii räknas hit också.

Dessutom finns det en f.d. odlad art med stor men ganska gles utbredning i landet, som nyligen identifierats med R. Bedford Giant, en artificiell hybrid mellan hallon och utländska arter. Den påträffas i städer, kring bebyggelse, och påfallande ofta i planterade avenbokshäckar o.d., tydligen inkommen med buskplantorna.

Slutligen tycks vissa former av R. caesius x idaeus få en mängd pruinosuskaraktärer, t.o.m. fler än de flesta pruinosusformer.

R. pruinosus är en mycket problematisk art. Otvivelaktigt rör det sig inte om bara en art utan många likartade former.
Kanér m. fl. föreslog att R. pruinosus är ett samlingsnamn på olika arters hybrider med R. caesius x idaeus och han visade detta även med en serie av framodlade hybrider.
Pruinosusformerna förekommer dock även utanför blåhallons utbredningsområde, så detta kan inte vara den enda förklaringen.
Andra författare (F. Areschough och B. Lidforss) har i stället föreslått att det rör sig om hybrider med hallon, t.ex. R. idaeus x wahlbergii och R. idaeus x gothicus  [Lidforss:01,Lindman:18].
H. Hylander menar att det rör sig om en hel formserie, dvs. att alla arter kan ha en pruinosusform. 

Vi har visat (Nord. J. Bot. 2021:e03111)  att pruinosusformerna helt enkelt är hybrider mellan hallon och olika krypbjörnbär. Kromosomtalet tyder på detta: De flesta krypbörnbär har 2n = 28, medan hallon har 2n = 14. Vid hybridisering befruktas en oreducerad äggcell hos krypbjörnbäret med pollen från hallon, vilket ger 2n = 28 + 7 = 35. Detta är också det kromosomtal som har rapporterats för R. pruinosus och R. rosanthus [Gustafsson:39, Gustafsson:43] (liksom för R. lagerbergii (som också har några pruinosuskaraktärer, men otvivelaktigt är en god art med egen utbredning) och R. wahlbergii).
Som stöd för denna uppfattning har jag också funnit en pruinosusform av det äkta björnbäret R. pruinosus, som bör tolkas som R. idaeus x plicaus

Neuman skiljer på fyra olika former [Neuman:01] :

R. pruinosus: 2n = 35 [Gustafsson:39, Gustafsson:43]
Leucotyp: Sml, Misterhult: orient. Örö, Jul. Arrhenius. Fries Herb. norm. 7 no 47. UPS, isoleucotyper i LD och S [Beek:74].


De tillfälliga pruinosusformerna är ej inkluderade i bestämningsnycklarna, men väl lokalarterna.

Bilder

Hem Artlista Nyckel