Rubus wahlbergii Arrh.
Hasselbjörnbär
Typisk
buske från Råö i Hl, Onsala.
Karaktäristika
Blommor små (~2 cm) och rosa.
Blad brett hjärtlika och tjocka, oftast mörkggröna och bubbliga.
Bladundersida grå-vitfiltad.
Stor och grov.
Taggar i blomställningen grova och böjda, gula med röda bas.
Övre högbladen hela (odelade), ofta grovtaggiga. Ofta många mycket små högblad högt upp.
Frukter välutvecklade.
Skaftade glandler 0-få både i blomställningen och på årsskottet.
Årsstam purpurröd i sol, vasskantig - svagt fårad.
Blomställning tät, åtminstone i toppen.
Fruktämnen med enstaka långa hår, blombotten glest-tätt hårig.
Blad långskaftade men med överlappande småblad.
Blomställning tät.
Sågning på uddbladet ganska fin och jämn med nästan likstora tänder och antydan till dubbelsågning mest kring mitten.
Stipler ~2 mm.
Uddblad hjärtlika med ganska kort spets.
Mellanblad med kort (~3 mm) skaft.
Taggar > 5 mm.
Ganska få taggar på bladskaften (<10, ~1 / cm) och uddbladskaften (<5).
Många taggar på blomskaftet (> 5 / cm).
Årsstam med tvärsnitt:
Blad
(ovansida, undersida, med detaljbilder):
Blomskott,
högblad (ovansida på blad långt ner och undersida på blad högt
upp); Stam i blomskott med detalj:
Blomknoppar,
blomma, blomma i tvärsnitt med stiftsamling framopererad, ung frukt
och mogen frukt:
Utbredning
Bohuslän-Uppland, en av de vanligaste
arterna i alla landskap.
I Halland Halmstad, Falkenberg, Varberg
och Kungsbacka.
Scannade
ex från Hl, Onsala, Bassås mot Råö, 6370226 1268855, 6/7-04.
Likartade arter är
R. nordicus är en nordlig art som ofta har sjudelade blad och grön bladundersida. Söderut, blir den svår att skilja från R. wahlbergii, t.ex. i Halland från Glassvik, Eftra och Steninge.
R. subviridis har grön bladundersida, utdragna och glänsande blad. Den finns spridd i Halland, Skåne och kring Kalmar.
R. friesianus
R. glauciformis
R. vikensis
Variation
Detta är den mest variabla och
problematiska arten.
Det finns ett otal varianter av vilka
endast ett fåtal visas här.
Typisk R. wahlbergii skall inte ha glandler, men sådana finns ofta på årsstammen (gladulös skuggform, ursprungligen bestämd till R. glauciformis av A. Pedersen).
På Öland finns en vittspridd karaktäristisk form med rundade blad och stift som är bruna i spetsen. Den är avbildad i Nordens flora.
Systematik
Notoriskt mångformig (se ovan).
Lustigt
nog utmärker den sig med kromosomtalet 2n = 35, vilket den delar
endast med hallonhybrider (pruinosusformerna),
inklusive de stabiliserade arterna, R. pruinosus,
R. cordatiformis, R. onsalaënsis
och R. lagerbergii samt den nyligen utskiljda
R. vikensis.
Neuman skiljer ut följande former [Neuman:01]:
f. tenuifolius F. Aresch: en särdeles vacker skuggform med enkel, bladlös klase och tunna blad. Detta torde åtminstone delvis vara R. sordirosanthus, och [Gustafsson:38] påvisar att även Areschougs egna kollekter är heterogena, t.ex. i blomställningens bladighet. Vissa former för han till R. aureolus. [Gustafsson:38] nämner lokaler i Hl, Stensjö, (Sk?) Esperöd och Ög, Kolmården.
var. obscurus Lund: Troligen en hybriogen övergångsform till R. aureolus.
var. permixus F. Aresch.: En övergångsform till R. fasciculatus.
var. Lindblomii C. G. Westerl. Ronnebytrakens fauna och flora 1890. En övergångsform till R. mortensenii. Årsskotten uprätta. [Gustafsson:38] föreslår att den snarare skall föras till R. pruinosus.
Våra mikrosatellit-DNA-studier indikerar att det finns tre arter i Sverige (förutom R. vikensis).
Typisk R. wahlbergii (avbildad här) som finns längs hela kusten, men mest i söder och öster; den blir sällsynt i Bohuslän
R. nordicus är en nordlig art som finns från Norge och söderut till Kullaberg i Skåne. Den har ofta har sjudelade blad och grön bladundersida. Söderut, blir den svår att skilja från R. wahlbergii, t.ex. i Halland från Glassvik, Eftra och Steninge.
R. subviridis
har grön bladundersida, utdragna och glänsande blad. Den finns
spridd i Halland, Skåne
och kring Kalmar.
Vår arbetshypotes är att äkta wahlbergii skiljer sig från nordicus på följande karaktärer:
Uddblad mer vackert hjärtlikt (ofta mer triangulärt hos nordicus)
Uddbladets tandning är med jämn och finare (dubbelsågad och grövre hos nordicus)
Uddbladets yta är mer jämn (men inte alltid; bubblig hos nordicus, speciellt på stora blad)
Bubbligheten orsakas av tertiärnerverna som är mindre nedsänkta/distinkta
Uddblatet är mer plant (spetsen är ofta nedböjd hos nordicus)
Hårigheten på bladundersidan är mer upprätt (liggande)
Bladfägen är renare grön (orent och blandat mörkgrön och gulgrön hos nordicus)
Årsstammen är något mer rödaktig i sol (mer brun hos nordicus)
Åtminstone några taggarna på
årsstammen har mycket bred bas
Detta är speciellt tydligt
längst ut på växande årsskott, där taggarna hos bägge arterna
är distinkt kloböjda, men med mycket bredare bas hos wahlbergii
Stödbladen är mest 3-taliga, men det översta är ofta helt, men brett (hos nordicus förekommer ofta flera smala stödblad)
Stammen är mer rännformig än hos R. nordicus.
Däremot kan båda arrterna ha sjutaliga blad och det är svårt att skilja dem på färgen på bladundersidan.
Bilderna i detta dokoment är thumbnails och länkar till 8x större bilder.