Hem Artlista Nyckel

Rubus aureolus Allander
Gyllenbjörnbär

Karaktäristika

1. Fruktämnen ganska tätt långhåriga.

2. Blommor blekrosa.

3. Årsstam kal med plana sidor-något fårade.

4. Stammens solsida blekröd, blådaggig som ung.

5. Bladundersiderida grön och glest hårig (något mer än hos R. gothicus).

6. Unga blad i sol gulgröna.

7. Uddbladen äggrunda med spets och något hjärtlik bas, bredast nära basen (ser ut som breda gothicus-blad). Vanligen med hörn.

8. Övre högblad hela och grovt tandade.

9. Taggar i blomställningen böjda med röd bas.

10. Bladen ganska kortskaftade, delbladen överlappar.

11. Bladkant grovt tandad, vanligen vagt dubbelsågad.

12. 0-få glandler på årsskottet; 0-ganska många i blomställningen.

13. Stift svagt rosa (ofta svårt att se).

14. Stipler ~2 mm.

15. Taggar på årsstammen <~4 mm, ganska glesa (~10 / 5 cm).

16. Taggar i blomställningen också små (< 3 mm).

17. Blad tunna.

18. Få taggar på bladskaftet (< 8).

19. Uddblad breda (~8 cm), nästan som längd.

20. Många högblad (> 6).

21. Blomskaftstaggar < 1 mm.

22. Taggar på bladskaftet  ~1 / cm, korta, klena och starkt böjda.

23. Nedre blad > 7 cm.

En art i gothicus-komplexet, men skiljer sig från övriga arter på de ganska tätt långhåriga fruktämnena.
Från R. gothicus dessutom på de mer grovsågade, guldgula bladen med kortare skaft och bredare uddblad och de även som utslagna rosa blommorna med svagt rosa stift.
R. hylanderi har vita blommor, bleka stift, bladigare blomställning och raka taggar i blomställningen.
R. lidforssii har bladig blomställning, glesa taggar och finsågade blad.
R. wahlbergii har vanligen bleka stift och blomskaften har kraftiga, gula taggar med röd bas. Uddbladen är tjocka och har en tät, mjuk och grå filt. De är bredare och mer hjärtlika och mörkgröna med kortare spets.

Årsstam med tvärsnitt: 


Blad (ovansida, undersida, med detaljbilder):
   
 

Blomskott, högblad (ovansida på blad långt ner och undersida på blad högt upp); Stam i blomskott med detalj: 
      
 

Blomknoppar, blomma, blomma i tvärsnitt med stiftsamling framopererad, ung frukt och mogen frukt:
         

Utbredning
Småland - Uppland, Öland. En av de vanligaste arterna i Ög. Karta i [Pedersen:93], medan kartan i  [Martensen:87] innehåller även en del R. hylanderi och R. gothicus. Ej känd utanför Sverige förutom en lokal från Juddö på Åland. Detta är det krypbjörnbär som når längst norrut i Sverige (Grisslehamn i Uppland) och även längst in från kusten (100 km i Ög). Nyligen återfunnen på en ö i Vänern.

Bilderna kommer från Srml; Stockholm, Hammarby, S om Olaus Magnus väg, på tunnenbanans N-sida mellan Gullmarsplan och Skärmarbrink, 6577357 1629871, 29/7-04:1. 

Variation
En avvikande form från Oskarshamn är lik en bredbladig R. gothicus.
I södra Småland (upp till norr om Västervik) dominerar en form med få glandler, liten blomställning och relativt gleshårig bladundersida.
Former med mycket stor blomställning och mycket glandler har ofta breda glandler och blådaggig stam. De kommer mycket nära R. glauciformis (som också är mångformig).

Systematik
Beskrevs först av Arrhenius 1839, men fördes då felaktigt till den mellaneuropeiska R. nemorosus Arrh. non Hayne & Willd. Neuman (1901) insåg att det var en egen art, men den fick först 1941 sitt korrekta namn (Allander:41). Martensen och Pedersen reder ut relationen mellan gothicus och dess släktingar (aureolus, lidforssii och gothicus) [Martensen:87] och karterar arternas utbredining i Nordeuropa. Observera dock att R. hylanderi ej var känd vid denna tidpunkt; den beskrivs i [Pedersen:93] där en uppdaterad utbredning beskrivs.
Jag har inte så mycket erfarenhet av denna art men det jag sett har varit ganska heterogent.

[Gustafsson:38] säger: Förekommer i Västervikstraken och norr därom. Typen för Arrhenius R. nemorosus är dock insamlad vid Tjustgöl i Misterhults sockn och synes vara något olika mot Neumans form  samt mer närma si R. gothicus. Synbarligen identiska ex har jag insamlat strax N om Oskarshamn. 

Lektotyp (vald av i Weber:81): Smoland. orient. Misterhult, Jul. Arrhenius (S).

I naturen bör R. aureolus var lätt skiljd från R. gothicus på blomfärg, stamfärg, bladundersidans hårighet, bladens form och skaftlängd, högbladens form. I herbariet är det svårare då färgerna försvinner och båda arterna varierar ganska mycket i bladform och hårighet. Måhända är de täta långa håren på R. aureolus fruktämnen är en säker karaktär?
Betydligt värre är det att skilja den från R. wahlbergii-komplexet med dess stora variation. R. sordirosanthus hamnar t.ex. direkt i R. aureolus i tabellerna (med smalare blad, gulgröna blad, mindre hårigehet och rosa stift).

Neuman urskiljer många former [Neuman:01]:

• var. acuangulus: Solform med 2-3 blommiga grena i blomstälningen, smalare turionuddbla, stärre taggar, starkare sågning och ästan konstant i frukten nedåtriktade foderblad.

• f. robustior: klase bladig, starkt förlängd, dess övre blad enkla, grovsågade; blomskaft starkt förlängda, knippebärande. Bl. flerstädes, Sk. Stenshuvud.

• f. inumbratus: Skuggformen med tunna, latta, undertill rent gröna blad. Sm. Stnsnäs, Bl och Ög flestädes.

• var subsulcatus: turion fårad, daggblå. dess blad ofta 7-taliga; blomskott dunhåriga, försedda med glesa krökta och täta glandelhår; blommor i starkt förlängd och bladig klase; dess nedre blad 3-fingrade med omvänt äggrunt eller vigglikt uddblad, de mellersta 3-flikde, de övre hela, övergånende i högblad, alla grovsågade, undertill grågult ludna; blomskaft 4-8 cm, glet taggiga, utstående,  före blomningen båglikt böjda, bärande en enda eller 1-2 kortskaftade sidoblommor, blommor ljusröda, 3-4 cm vida; kronblad brett omvänt äggrunda; ståndare mycket längre än stiften; foderblad långspetsade, på utsidan gråludna med filtludna kanter. r. Ul, Värmdön, Ekenäs (A. Lindqvister)

• var. circumiens Neum. in sched. Säkert hyridogen, erinrar om R. sulcaus, suecicus och aureolus.

• Avvikande form med mindre fårad årsstam och kortare blomställning: Ög, Jonsberg, Kalvö (Lewin).

Bilderna i detta dokoment är thumbnails och länkar till 8x större bilder.

Hem Artlista Nyckel