Rubus eluxatus Neum. [Neuman:1888]
Slätbjörnbär
Karaktäristika
- Bladundersida grön, nästan kal.
- Blommor stora (2.8-3.3 cm), svagt rosa.
- Blad vanligen ljusgröna, tunna.
- Uddbladform karaktäristisk, bredast kring eller över
mitten, nästan rombisk.
- Blad mest 3-4 delade, gulgröna, tunna.
- Växer gärna i skugga.
- Årsstam med enstaka - gles hårighet och ganska
glesa taggar (5-10 / 5 cm).
- Stipler 0.4-0.9 mm.
- Taggar på uddbladskaftet få (1-4(-6)), endast
nedåtriktade, ej åt sidorna.
- Högblad vanligen gröna på undersidan.
- Taggar på bladskaftet 4-12.
- Taggar i blomställningen få, 1.6-3.5 / cm.
- Glander inga-få på årsttammen; inga-ganska
många i blomställningen.
Denna art har den kalaste bladundersidan i Sverige. De enda andra
arter med grön bladundersida och rosa blommor är R. lamprocaulos och R. fabrimontanus
v.
fabrimontanus, men de har båda karaktärtiskt
finsågade (naggade blad) och rikligt med långa glandler
både på årsstammen och i blomställningen.
Årsstam med tvärsnitt:
Blad (ovansida, undersida, med detaljbilder):
Skuggblad: 
Blomskott, högblad (ovansida på blad långt ner och
undersida på blad högt upp); Stam i blomskott med
detalj:
Blomknoppar, blomma, blomma i tvärsnitt med stiftsamling
framopererad, ung frukt och mogen frukt:
Blommor med rosa ståndare och stift är ovanliga, men
förekommer: 
Utbredning
Halland och Skåne
Halland: Steninge-Värö + en ruderatlokal i Halmstad. Den
närstående R. soendrumensis
på 4 lokaler i Söndrum.
Skåne: uppgiven från åtminstone två
lokalgrupper men på senare tid säkert sedd endast
på Kullaberg, vid stigen mellan Mölle och Ransvik.
Förgäves eftersökt på den andra lokalen 2005
(Sk, Helsingborg, Vall V om Folkets park, resp.
Gåsebäck.) Området är numera bebyggt =
Närlunda och starkt förändrat. Beläggen
är dock OK. Ytterligare en lokal nyligen funnen i Sk,
Förslöv: Venedike, men den avviker något där.
Den är även uppgiven för Bohuslän (Marstrand)
[Weber:81,Pedersen:89].
Scannade ex från: Hl, Eftra: St Stensjö (locus
classicus), 1305723 6301000, 7/7-01;
Hl, Steninge: Steninge strand vid Gamla vägens S-ände,
6297748 1306005, 8/9-02, 8/7-04;
Variation
Varierar mycket:
- I Söndrum (Hl) finns på 4 närbelägna
lokaler en form med breda stipler, nästan vita blommor,
finsågade, dubbesågade blad.
Nyligen urskiljd som egen art, R.
soendrumensis.
- Hybrider med hallon (R. eluxatus x idaeus är sedda vid Apelviken och
Värö. De skiljer sig tydligt åt på
dessa två lokaler.
- Hybrider med blåhallon (två olika) finns på
två olika ställen vid Apelviken, R.
caesius x eluxatus.
- R. "cordatiformis" tycks vara en
stabiliserad pruinosusform av R. eluxatus.
- Ståndare och stift kan i bland bli rosa.
- I Eftra (Hl) är den stundom rikligt glandelhårig
i blomställningen och har monströsa foderblad.
Dessa former saknar sannolikt systematiskt värde.
- I Varbergstrakten förekommer en form med mer taggar,
bredare blad och sidstälda taggar på bladen.
Jag kallar den Apelviksformen. Den
liknar delvis R. "cordatiformis", men
saknar pruinosa drag. Den växer oftast uppblandat med
huvudformen och saknar sannolikt systematiskt värde.
- Vid Steninge kyrka (Hl) finns en något avvikande form. Den saknar sannolikt systematiskt
värde.
Systematik
Serie Sepincoli.
Arten beskrevs av Neuman 1888, baserat på material från
Halland (Stensjö) [Neuman:88].
Avvikande former:
- R. eluxatus f. asperior [Neuman:88]
med borstbärande årsskott och något olikformiga
taggar, enligt [Neuman:01]
- Leucotyp: Hl, Stensjö, 29.7.1888 Neuman (LD) [Weber:81].
- f. subnitidus Lidf. Sk, Kullen enligt [Lindman:18].
- f. salsus, förs numera till R. norvegicus.
Synonymer:
R. centiforms Friderichsen ex Erichsen 1900: 55, nom. illeg.
R. centiformis var eluxatus (Neum. ) Erichsen 1900: 56, nom.
illeg.
R. milliformis * R. centiformis 'spec. coll.' Friderichsen in
Friderichsen & Gelert 1887 a: 118 pro prate, publ inval.
R. corylifolius ssp centiforms (Frid. ex. Erichs) Friderichsen
1914: 180
2n = 28 [Gustafsson:39].
Leucotyp: Hl, Stensjö, 29.7.1887 Neuman (LD) [Weber:81].
Bilderna i detta dokoment
är thumbnails och länkar till 8x större bilder.
