Rubus mortensenii (Frid.
&
Gelert) E.H.L. Krause
Lindblomsbjörnbär
Karaktäristika
Detta är en ganska svår art, som ofta har
felbestämts. I fält är den ganska
karaktäristisk, men i herbariet är den svårare.
- Blommor stora (2.6-3.2 cm), i blom nästan vita, men
tydligt rosa i knopp.
- Blommor ofta med mer än fem kronblad (hittas på
nästan alla buskar).
- Uddblad nästan cirkelrunt med kort spets.
- Bladfärg något blågrön.
- Bladundersida ger ett vitt intryck, trots att den inte har
tät filt (tämligen gleshårig).
- Blomställning och blomskaft med smala,
raka-snedställda, slanka, nålformade taggar.
- Blomskaft långa (1.4-3.2 cm) och tunna.
- Högblad ofta breda, nästan cirkelrunda.
- Taggar oftast små och veka.
- Årsstammen släta, nästan trinda, brunaktigt
blekröda på solsidan.
- Fruktämnen med enstaka hår.
- Blomställning ofta mångblommig och yvig av
långskaftade kvastlika blomsamlingar i bladvecken.
- Knoppar vacker runda och gråa.
- Skaftade glandler saknas helt.
- Blad långskaftade.
- Årsstam utan eller med enstaka glandler.
- 3-4 delade blad förekommer alltid.
- Blad vanligen tunna.
- Blad bredast vid mitten.
- Blomskaftstaggar snedställda, få, 1.7-3.5 per cm.
- Taggar på uddbladsskaftet 2-3.
- Skaft på nedre blad 1.5-2 mm.
- Vanligen ~4 hela högblad.
Årsstam med tvärsnitt:
Blad (ovansida, undersida, med detaljbilder):
Blomskott, högblad (ovansida på blad långt ner och
undersida på blad högt upp); Stam i blomskott med
detalj:
Blomknoppar, blomma, blomma i tvärsnitt med stiftsamling
framopererad, ung frukt och mogen frukt:
Utbredning
Halland (Falkenberg) - N Småland längs kusten
(även Öland men ej Gotland) samt en lokal i
Södermanland (Trosa). Spridd men aldrig särskilt vanlig.
Totalutbredningen karteras och alla lokaler listas i [Pedersen:94].
I Halland: Halmstad och Falkenberg (Harplinge-Ätrafors). Den
vanligaste arten i trakten av Falkenberg. Dessutom den art som
går mest in i landet.
Utbredningen på Öland karteras i [Wendt:03].
Lectotyp: DK,
NÖ Själland, Brede-Bakke, 31/7-1886 H. Mortensen
(Fredrichsen & Gelert, Rubi Exs. Dan. Slesv. no. 47).
Lectotyp i C [Weber:98].
Scannade ex
från: Hl, Steninge: Skipås, på V sidan av
kustvägen vid gångtunneln, 6299100 1305300, 24/6-01,
8/9-02, 29/6-08, 7/6-09.
Hl, Eftra: vid Lilla Stensjö, 13/6-0.
Systematik
Serie Sepincoli.
Pedersen & Martensen har rett ut arten och beskrivit dess
utbredning [Pedersen:94].
Den har tidigare kallats R. lindblomii C.G. Westerl och R.
wahlbergii var. lindblomii, R. egregiusculus (var. mortensenii) och
R. centiformis var. mortensenii.
Den har ofta sammanblandats med R. norvegicus (= R. (rosanthus v.)
leiocarpus = R. * raduloides). Hylander korrigerade detta misstag [Hylander:58a] och senare
Pedersen & Martensen [Pedersen:94].
Variation
Varierar ganska mycket i Blekinge med omnejd (t.ex. med kortare
krökta taggar i blomställningen).
I Kalmartrakten finns en form som blad som har tjockare, ljus
hårighet på bladunderida, och mörkare, svagt
böjda taggar i blomställningen.
Flera arter har urskiljts i detta komplex (centiformis-gruppen),
t.ex. R. allanderi, ruderalis
och internatus. Dessa arter är ännu
ej tillfredställande utredda, men de skiljer sig genom att ha
kraftigare, något rödfärgade, svagt böjda
taggar både på årsstam och i blomställningen.
R. galbidus (från Sk, Bårslöv, sensu Kanér)
är enligt Hj. Hylander:58a
identisk med R. mortensenii.
En trolig hallonhybrid är känd,
liksom en trolig blåhallonhybrid.
Bilderna i detta dokoment är
thumbnails och länkar till 8x större bilder.